Gravidblogg

Lill smurfen vägrar ge sig till känna för tredje dagen i rad, jag blir blöt i trosan och tror att jag blivit inkontinent. Drar ett mail till min barnmorska och berättar för att få en kommentar från henne. Tre timmar senare lämnas ett meddelande på min telefonsvar av henne flåsandes att hon försökt få tag på mig hela förmiddagen, min telefon har varit upptagen, hon tycker absolut att jag ska kontakta förlossningen och att dom kollar upp detta. Ringer tillbaka till henne, men hamnar hos receptionen, jag ber bara om numret till förlossningen, tjejen på andra sidan luren frågar, "är det Hanna..?..men gud vad bra att du ringer vi har försökt få fatt på dig heeela dagen, du måste ringa förslossningen". Nu blir jag ochså lika flåsandes och stressad som de. Jag ringer förlossningen och de ber mig komma in. Och vid det här laget börjar jag bli nervös på riktigt. Åker till SÖS, de tar hjärtljud och ultraljud. Och där ser vi en liten sprattlande parvel som verkar har det bra, och gott om fostervatten. Men varför känner inte jag att den är lika aktiv som vanligt? Jo för att det är en riktigt liten skojare vi har att göra med, eller cirkusakrobat, den har hittat en helt ny position och ligger numera med huvudet rakt ned, med andra ord som om det vore dags att föda. Och i denna ställning känner jag inte rörelserna. Så allt är bra och vi är hemma igen.